Jag skulle inte våga ta risken att skaffa pälsdjur som jag redan vet att jag inte tål. Det gör ju så ont i hjärtat om man blir tvungen att lämna bort det 😕Hoppas att det fortsätter att fungera bra för dig i framtiden.

#1: Ja, så resonerar ju många och är man nöjd med det så är det ju bra. Jag skulle inte heller vågat göra så här om jag inte visste från förut att mina allergier alltid blir bättre om jag härdar ut och låter kroppen anpassa sig. Förut hade jag illrar som bodde med mig i min lägenhet. Jag var bara allergisk mot dem då de bytte  päls två gånger om året. Min sista iller ville på ålderns höst mest bo ute i sin utehage, då blev jag "mitt i allt" allergisk mot honom då jag plockade upp honom i famnen eller tog in honom en stund.

Jag tror att många ger upp helt i onödan eftersom allergin blir värre först innan den blir bättre, men det är ju upp till var och en vad man är beredd att uthärda. Är man riktigt allergisk ska man nog göra tillvänjningen i ännu fler steg och kanske alltid ha husdjuret utanför sovrummet. Det finns nog inga "recept" som fungerar för alla.

Tack torchi för att du delar med dig! Hoppas det ska gå bra för dig framöver!

#3: Tack! Jag hoppas att de kommer till nytta för någon! 🙂

Tyvärr håller jag inte med dig alls och jag hoppas både för din och ditt djurs bästa att du inte utvecklar värre allergi och måste omplacera det

har själ haft katt i några år tills jag utvecklade både astma och allergi mot pälsdjur dum som jag var försökte jag härda ut och göra allt för att allergin skulle ge med sig det slutade ett antal gånger på akuten med svåra astma anfall och allergi reaktioner 
och jag fick omplacera katten till slut och nu är min allergi så svår att jag överhuvudtaget inte kan träffa pälsdjur då det slutar med ambulansfärd till sjukhuset

#5: Jag beklagar att du blivit tvungen att göra dig av med din vän :-( 

Ja, blir belastningen på immunförsvaret för hög orkar det inte med och man får motsatt effekt istället, allergin blir värre. Det är stor skillnad på hur kraftigt allergisk man kan vara, för dem som är så pass allergiska som du är krävs nog en VÄLDIGT försiktig toleransökning, kanske vore det bäst att göra en sådan man kan göra med hjälp av kontrollerade doser som man injicerar (sensibilitetsterapi tror jag det heter). Eftersom din allergi blev värre och inte bättre blev du ju utsatt för alldeles för höga doser av allergenet för att orka med; Det som inte härdar, dödar. 

Vilka åtgärder vidtog du för att allergin skulle ge med sig? Skaffade du ordentliga luftrenare? Badade du katten ofta? Använde du petalcleanse? Lät du bli att ha katten i sovrummet? Tog du reda på vad annat du är känslig/allergisk mot och undvek dessa faktorer? Men framför allt, gjorde du allt för att stärka ditt immunförsvar med hjälp av inflammationshämmande kost, fysisk aktivitet, ordentlig sömn osv? Jag säger inte att det garanterat hade hjälpt eller inte hjälpt, hela mitt inlägg handlar om att förbättra oddsen. 

De allra flesta verkar ha en passiv av-eller-på inställning till allergier att antingen går de bort själv om man bara "står ut" eller så är det omöjligt. Jag menar att det finns många faktorer som förbättrar och många faktorer som försämrar allergin, vissa av dem kan man påverka. 

En otroligt viktig faktor, kanske en av de mest avgörande faktorerna är den mentala inställningen och vad man tror att ska hända. Det finns mycket mumbo-jumbo gällande detta, bland annat "The Secret" där folk tror att man blir rik bara av att tänka på pengar…det är inte det jag menar. Men allergier och framför allt astma påverkas enormt mycket av hormonella balanser i kroppen och dessa påverkas (förutom av genetik, kost och fysisk aktivitet) av våra förväntningar och reaktioner. Min allergi mot hunden var som värst vecka 2, men den var nästan bättre under vecka 3 än den var under vecka -1! Jag var så nervös innan hunden skulle komma att jag skulle bli för allergisk, så jag triggade både oförklarliga nysningar och astma hos mig själv INNAN hunden kom!

Jag skulle antagligen inte heller klara av att gå igenom denna process med katt, eftersom katter är så pass mycket mer allergena än hundar och i synnerhet badvänliga raser som pudel. Med detta sagt så när jag var yngre gav jag mig fan på att jag skulle vara fodervärd åt två katter, trots allergin. Jag mådde SKIT i två månader och hade ständig allergisnuva, svullna ögon och astma, jag orkade knappt med min vardag. Men jag gav mig inte och till sist blev det bättre och jag var överlycklig. Toleransen man får på det sättet är dock tillfällig, när jag sedan lämnade ifrån mig katterna var jag lika allergisk igen efter några månader.

Roligt att höra att det funkar!

Min dotter hade inte katt och kanin allergi innan vi skaffade kanin men när vi skaffade vår kanin dröjde det 2 månader så var hon allergisk mot han :( Helt förstörda efter vi gjort allergiprov som visade sig att hon är både kanin och katt allergiker, var vi tvungna att omplacera vår lilla kanin. Då var hon lindrigt allergisk. Sen när vi hälsade på hon som tog över vår kanin som hade ett antal till, luktade kanin, hö och annat där inne och min dotter ville bara säga hej till kaninen. Hon fick inte röra dom. Vi var där en stund och sedan svullna hela ansiktet upp. Aldrig gjort det innan. Ringde ambulans, fick tabletter, vart bra. Samma reaktion fick hon när hennes kompis var hos oss en stund (hennes kläder luktade kattkiss). Så jag tänkte att hon är jätte allergisk.

Men sen så skulle vi sova hos min syster över en helg (hon har katt). Tänkte inte på att hon hade katt förens kvällen innan vi skulle åka.
Tog med medicin och tänkte, funkar det inte så åker vi hem. Det funkade hur bra som helst. Hon reagerade ingenting, hon kunde gosa med katten, katten kunde sova bredvid henne. Hon behövde ingen medicin, inget. Jätte förvånad vart jag! Skaffade sen senare utekaniner, och det har också gått hur bra som helst. Hon kan gosa med dom och bära dom osv utan att hon reagerar. Om dom råkar riva henne med klorna så kan det börja klia, det är allt. Vi har tom låtit dom hoppa runt i hemmet korta stunder och det har också gått jätte bra :) Hon sov även över hos hennes kompis (hon som hade kläder som lukta kattpiss) en natt, utan att jag visste om det (jobbade natt, och min man tänkte inte på det). Var jätte orolig när jag hörde det och ringde föräldrarna där för att kolla hur det gick. Dom hade inte sett någon reaktion på min dotter. Hon hade sovit bra och hade inga besvär alls. Jätte förvånad där med :)

#7: Vad härligt för din dotter! 

Det verkar som att barn har ännu lättare för att växa ur allergier än vuxna, antagligen har det också med immunförsvaret att göra. Jag var jätteförkyld för någon vecka sedan och låg hemma med hunden i soffan hela dagarna. Då kände jag av lite allergi, klåda i ögonen. Men så fort jag blev frisk försvann symptomen och allt går jättebra! Jag har till och med vågat fuska lite med städningen och bara städa "normalt", inte skaka och torka av allt i hela huset varje gång.

Om någon följer tråden så kan jag bara meddela att allt fortfarande går jättebra! Städar mer "normalt" men har fortsättningsvis allergifläktarna igång och badar hunden en gång i veckan, det räcker bra!

#9 va kul för dig, lyckan måste va total! :D

Ja, det har gått ännu bättre än jag hoppats på, är så glad varje gång jag borrar näsan i pälsen och DET GÅR BRA! :-D Så lycklig med vår fina tjej!