Det enda raka jag kan rekommendera i denna situation är att ni bägge två talar om detta tillsammans med en utbildad astma/allergiläkare så att ni får svart på vitt hur ni ska och bör agera.

Personligen tror och tycker jag inte att man ska sluta leva bara för att man KAN bli sjuk, herre gud inte slutade jag gå till affären bara för att det kan finnas pangade ägg i äggkartongerna där inne som kan ge mig en anafylaktisk chock… Principen är ju densamma. Sen behöver man ju inte utmana ödet och ränna där i tid och otid bland äggen.

Jag tycker att fadern låter en smula överbeskyddande, men å andra sidan vet jag inte hur allvarlig astma sonen har heller, så som sagt, ta detta med läkare tillsammans.

Tack för svaret. Ja jag tycker som du att man inte ska behöva sluta leva. Du vet ju vad det är du inte tål men eftersom vi inte vet det så kan precis vad osm helst utlösa astman. För att vara helt säkra ska vi bara stanna hemma och aldrig ha besök. Och då är vi ändå inte helt säkra eftersom det smyger in rök då och då in i vår lägenhet när grannen röker utomhus m.m. m.m. Det är helt omöjligt.

Nu pratade jag med sonens dagmamma när jag var och hämtade honom idag, vi har byte på måndagar och bytet sker hos dagmamman då för att vi inte ska behöva träffas. Onödigt att råka i luven på varandra vid bytet. och hon sa att han hade fått problem med astman på onsdag kväll/onsdagnatt. Han hade varit hos henne måndag och tisdag och varit fullt frisk och sen hade han varit lite hostig på onsdagen så då hade pappan hållit honom hemma och sen blev han sämre på kvällen/natten och han var hemma från dagmamman torsdag och fredag. Det märkliga är att vi hade barnkalaset på fredagen…så alltså lördag, söndag, måndag och tisdag hade han varit fullt frisk och sen skulle då astman, enligt hans pappa, ha utbrutit på onsdagkväll pga något vi gjorde på fredagen. Låter helt bisarrt tycker jag.

Någon där ute med allvarlig astma som vet vad astman kan utlösas av, som kan berätta hur lång tid det tagit för er som mest från att ni varit i kontakt med det till reaktionen kommer?

Jag ska ta upp det med honom att ett möte med en läkare vore bra och att vi då skulle kunna göra ett nytt allergi-test så att vi vet med säkerhet. För det är inte värt att bråka om.

som Tassy skrev tror det är bra att ni diskuterar med en barnläkare

men om jag ska prata utifrån personlig erfarenhet så har min familj alltid haft katt och när jag flyttade hemifrån så skaffade jag egna katter men helt plötsligt pang bom så började jag få svårt att andas och var väldigt andfådd gick till läkaren och där konstateras det snabbt att jag hade fått astma jag testades för pälsdjur och även katt men allt va negativt men läkaren sa att det är mycket möjligt att man kan reagera ändå och jag insåg själv att jag mådde som sämst av katterna dessutom skulle vi flytta till en lägenhet utan tidigare djur  så jag valde att avliva katterna och det tog inte lång tid innan jag mådde bättre

jag reagerar oxå alltid efter jag har träffat något pälsdjur och det brukar va som allra värst nån dag efter kontakt med pälsdjur då astman är jobbig ögonen och näsan rinner och kliar och man känner sig allmänt trött och hängig

att undvika djur är svårt då jag älskar allt med päls så jag tar antihistamin tabletter varje gång innan jag ska umgås med djur och då funkar det rätt bra nån gång ibland som jag känner av allergin lite men inte mycket ofta så fortsätter jag ta tabletterna några dagar efteråt så jag slipper bli jättedålig

nu är jag ju vuxen och inte ett barn men detta är mina egna erfarenheter

min läkare sa även åt mig även att vara lite försiktig och att inte umgås med djur allt för ofta för risken finns att allergin blir värre då

såklart man inte ska ge upp hela livet men man får kompromissa lite man kan umgås ute varannan gång hemma hos dig och varann gång hos den som har djur

Ja i mitt fall handlar det om att jag hälsar på min mor ungefär var tredje eller var fjärde månad och då handlar det bara om några timmar varje tillfälle. Så jag kan tyvärr inte kompromissa nå mer känner jag…. =/