enligt min erfarenhet så blir det inte bättre utan bara sämre 

är det inte bättre att låta bli att ha egen katt o träffa katter ibland till exempel nån vän med katt??

Hur har det gått?

Jag har kattallergi, mot individer. Den katt jag har nu är jag inte nämnvärt allergisk mot, bara om jag klappar honom och petar mig i ögonen direkt efteråt. Den kattungen jag skaffade några veckor efter honom (som jag fick sälja vidare för ett år sen) var en helt annan historia. Båda är bondkatter med si och så härstammning (hanen hittades i en rabatt på en skolgård och honan fick jag av en grannes svärmor). Den nya kattungen luktade kossa i tre månader och detta trodde jag att jag var allergisk mot, men när lukten avtog förblev allergin kvar. 

Det var allergi i stil med hosta konstant, hostet smakade nästan blodigt, rinnande näsa och allmänt sådär "utdragen förkylning". Tjock i halsen och väsande andning ibland. När hon var 7 månader gammal kastrerades hon. Allergin gick från 80% till 40% och i samband med detta fick hon inte längre vara i mitt sovrum och jag såg till att tvätta händerna oftare efter att ha klappat henne. Dessutom fick hon gå ut utomhus. Sålde henne när vi skulle flytta till lägenhet, hade två andra katter som jag sparade och som jag inte reagerade på (plus hund) så det var enda lösningen.

Så som jag har läst om kattallergi är det framförallt fertila katter som påverkar allergiker. Att kattungar ger mer än sina föräldrar beror på att mamman är fertil och har slickat på sina ungar. Och om de inte redan är kastrerade så gör det så fort ni kan. Sen har de ju bebispäls som i alla fall på hundar skiljer sig drastiskt från vuxenpälsen. Jag tror det kan bli bättre med tiden. Och blir det inte det så kan det ju vara en/båda individerna som är 'fel'. Och då kan ju lösningen vara att köpa en vuxen omplaceringskatt som du vet att du tål.

Hej - jag sitter i liknande situation som trådstartaren. Hur har det gått  för dig med kattungarna? 

Har haft katt i 11 år som tyvärr gick bort i mars i år. Hon är förstås enormt saknad men som den kattmänniska jag är, längtade jag efter katt och började fundera på att kanske ändå skaffa en ny. Då jag haft en del allergibekymmer tidigare, dock inte på senare år alls med förra katten, började jag läsa på om den sibiriska kattrasen som ju många kattallergiker visat sig tåla. Vid besök hos uppfödaren kändes ingenting trots nära gos. så för en vecka sedan flyttade en underbar liten katttjej på 12 v hem till mig.

Dag 2 kände jag mig täppt och lite rosslig i rören och tänkte att jaha, det är väl till att köpa lite antihistaminer och nässpray då. Men så började överläppen och tandköttet att svullna upp, ett symptom jag inte riktigt känner igen. Kände mig hängig, illamående och har fått lös mage…i  torsdags gick jag till läkare och fick en korttidskur av kortisonpiller som jag nu tar. Hjälper lite grann men inte helt.

Känner mig förstås jätteledsen och sänkt, och undrar hur det kunde bli såhär? Nästa vecka kommer lilltjejen att bo  hos pojkvännen vilket ger min kropp en chans att återhämta sig förhoppningsvis. Men jag är verkligen i en svår situation nu där jag inte vet hur jag ska göra.. jag vill ju behålla henne!

Kan det bli bättre är den stora frågan? Som du skrev ovan om fertila djur så kanske det  kan gå över efter att hon kastrerats tänker jag.  Har någon här erfarenhet av det?

Försök bada katten. De första veckorna är kattungen full av allergener från bröstmjölken.

Okej har gjort det en gång, det gick ganska bra, hon protesterade inte alltför mycket. Kanske kan göra igen, frågan är hur ofta?

Försök bada en gång i veckan i alla fall. Sibiriska katter uppskattar ofta vatten.

Jag reagerar mot fertila katters saliv men inte mot kastrerade.